Vår volontärresa till Sydafrika

På Avistas hemsida hittade vi att man kunde arbeta som volontär med omhändertagna vilda djur i Sydafrika. Med tanke på att vi är 63 resp. 70 år, så var vi litet fundersamma om det skulle fungera, men eftersom vi är väldigt resvana och också vana att resa under primitivare förhållanden (vi är inte så förtjusta i lyxhotell) så tog vi chansen att vara där i två veckor.

Ett mindre problem var att, eftersom vi skulle jobba med djur, så behövde vi vaccineras mot rabies. Det är tre sprutor som ska tas och dessa ges endast på infektionsklinik (som för vår del finns i Karlskrona) och de var inte billiga…..

Stället vi skulle till ligger ungefär en halvtimmes bilresa väster om Port Elizabeth. Det fanns ca 25 volontärer, de flesta i 25-års åldern. Många hade varit där flera månader. Vi fick bo i en skraltig husvagn (bild finns), men det var OK.

Den viktigaste uppgiften var att se till att alla djuren fick mat två gånger om dagen, riktigt varma dagar kunde det också bli en extra runda för att fylla på vatten. Det var riktigt rörigt i ”köket” där maten förbereddes när fullt med folk skulle fördela maten på de otaliga faten – rätt sorts mat skulle det dessutom vara på rätt fat (bild finns) – de som varit med länge hade fattat galoppen, men för oss nykomlingar tog det nästan två veckor innan man kunde se mönstret i kaoset.

Vi fick alltid gå tillsammans med en erfaren volontär och det tog två veckor innan vi hunnit prova på alla de olika matningsrundorna. Utöver matning fanns det alltid saker som skulle fixas, så man behövde inte vara sysslolös. Det var allt från att följa med och hämta döda kycklingar från ett hönseri (mat till bl a sekreterarfågeln Oskar), driva 150 kor (!) en kilometer från en betesmark till en annan, städa ur ett förråd, stycka en självdöd ko (köttet maldes och användes som mat till bl a ibisar), tvätta bort saltet från jordnötter som man fått från en affär när datummärkningen gått ut så att de sedan kunde ges till fåglar, städa i burarna till att tvätta transportburar rena.
På fritiden kunde man gå runt och hälsa på de olika burarna med t ex silkesapor (se bild) eller en serval-unge (bilder). Vissa burar fick inte volontärerna gå in i av säkerhetsskäl, t ex ökenlo (bild) eller till de två vilda geparderna. Däremot fick Agneta fira sin 70-årsdag med att få klappa en av de tama geparder som fanns (bilder).

I stort var det så som vi hade förväntat oss och vi ångrar absolut inte att vi åkte dit!

Agneta och Ingemar våren 2014