Min språkkurs i Taormina på Sicilien

Föreställ dig att du är arton år gammal, precis har tagit studenten och som många andra inte riktigt vet var du skall ta vägen eller rättare sagt vilken av alla tusen vägar du ska välja. Föreställ dig att din mamma sedan du var liten flicka sagt “När du tagit studenten Sigrid, då flyttar jag till Italien, bara så du vet! Föreställ dig att du googlar fram Avista Språkresor, går in i köket till mamma och säger: “Mamma nu drar jag. Till Italien.”

För det gjorde jag. Jag ville bort, jag längtade till cappuccinons krämighet som bara finns i Italien, till gelaton som inte går att mäta sig med våra halvtaskiga vaniljglassar och kanske framförallt till den Riktiga Pizzan, med spröd frasig botten och de färska närodlade ingredienserna ovanpå. Var skulle jag hitta livet med de här ingredienserna?

Sicilien hade jag ju faktiskt aldrig varit på. På Avistas hemsida hittar jag Taormina, en liten kulturstad på ett berg. Ja men det lät bra! Jag lämnade asfaltsdjungeln Malmö (ja men jämförelsevis är Malmö det!), satte mig på ett tvivelaktigt lågprisflyg och det bar av till Sicilien. Jag kunde några få ord på italienska, då jag har i princip varje år varit där sedan millennieskiftet, men ord som “tomatsås” och “blond tjej” tar dig inte långt upp i klasserna på språkskolan.

Låt mig få beskriva min första dag

Efter en lång natt sömn (efter ett turbulent dygn med resor och ny lägenhet) går jag ner för en bred stentrappa kantad med allsköns växter och blommor. Vid ett valv står det en skylt med skolans namn, och innanför denna port ligger en trädgård varifrån det strömmar klassisk musik. Jag går in och sätter mig vid ett av träborden under ett apelsinträd (!). Skolans rektor presenterar sig och hälsar oss alla välkomna. Jag går in till det mysiga kaféet och beställer min första krämiga cappuccino. Den söta baristan häller på kakao på skummet så att det formar en smiley.

Varje skolmorgon i en månad började jag dagen med en glad, krämig, färsk cappuccino. Min första lektion hölls tillsammans de andra “totala nybörjarna” i skuggan under ett citronträd och medelhavssolen brassade på med 32 grader. Där satt jag, med smaken av min krämiga cappuccino, under ett citronträd, på en av världens vackraste öar, i en av de mest pittoreska Italienska bergsbyar du kan tänka dig och lärde mig världens vackraste språk. Jag tror, med handen på hjärtat, att ingen tyckte särskilt synd om mig just då.

Den följande tiden…

… kantades av lektioner från 9.30 på morgonen till lunchtid, avsvalkning och läxor på de fantastiska stränderna en linbanetur bort. Kvällarna bestod av makalösa pizzor, pastarätter, glass och stadens nattklubbar. Sommaren i Taormina rekommenderas varmt till varenda festprisse/pingla, och om ni skulle av någon händelse komma hem en sisådär klockan fem på morgonen kan man be den söta baristan nämnd ovan om två espresso i en stor kopp och ni är (hyfsat) redo för ännu en skoldag. Studenterna på Babilonia är från världens alla hörn och kanter och det blir ett spännande utbyte studenter emellan. Är din engelska inte så finslipad gör det ingenting, det finns alltid någon engelskspråkig person som du kan spendera en dag på stranden med. Själv har jag bott med allt från japaner till schweizare sedan jag kom hit, och vi lär alltid varandra någonting.

På Babilonia kan du också glömma det svenska skolsystemet och de dammiga sätten att lära sig grammatik. Här är det lekar och tärningsspel (men tro inte det är en barnlek!) och gud vet allt som hjälper oss att trycka in den italienska grammatiken. Efter en månads språkkurs på Babilonia och i Taormina bestämde jag mig för att stanna i Italien. Det är en risk man får ta som student i Taormina, men jag tror att jag hade kallat min månad en upplevelse för livet även om jag hade åkt hem efter den där månaden.

Det finns ett Taormina för alla

På skolan har jag blivit vän med allt från barnpsykologer till en japansk smycketillverkare. En vecka bestod min klass av personer från 18 år till 75, ni förstår vad jag vill säga? Under sommaren finns det tre fantastiska stränder att besöka, evinnerligt många barer och jag vågar säga hundratals italienska restauranger. I Taormina finns det även kulturfestivaler som brukar hållas i den fantastiska “public garden”, en otroligt vacker park med en häpnadsväckande vy över havet. Skolan arrangerar varje vecka olika utflykter där den som vill bli ledsagad kan delta. Kanske en tur på Europas enda aktiva vulkan Etna kan locka?

Ett minne för livet är kvällen när jag lämnade Taormina i slutet av juli för att jobba en månad på ett meditationscenter. Den kvällen hade Etna ett lite större utbrott. Jag och några vänner körde närmare (ingen fara, det är en lugn aktiv vulkan) och jag såg på bara några kilometers avstånd riktig lava pulsera ner för vulkanen. En annan upplevelse var att få dyka! I Taormina och grannbyn Giardini Naxos finns det lite olika dykningscenter, och jag glömmer aldrig lugnet på botten. Det är som att meditera med ögonen öppna.

I skrivande stund är det november, och vi har haft två veckor med mulet väder. Själv klagar jag inte, jag har fortfarande minnet kvar av att skörda kaktusfrukter på en bergstopp i 43 graders värme och långjeans. Nej, jag kryper hellre upp i sängen med lite filtar, hyr en film från skolans utbud och tittar ut över havet och den sicilianska kusten. Även mulet väder är helt enkelt bättre här. Snart bär det hem till Sverige för julfirande, men i januari är jag tillbaka på Sicilien. Tar nog någon veckas språkkurs då och då nästa år på Babilonia för att fräscha upp grammatiken, kanske ses vi då?

Sigrid M Rehnberg, 18 år
November 2011, Taormina