Kuba – så annorlunda, ändå så lika

Berätta för någon att du ska till Kuba på språkresa och du kommer att väcka känslor. Kuba berör. Det är antingen eller. Oftast förutfattade meningar: fattigt, kommunister typ öststatsmodell, kontroller, ingenting fungerar och alla vill till USA. Glöm det. Du reser till ett land där konkurrens hör till främmande ord och vänlighet är ledstjärnan. Här är tilltalsordet amigo och människorna är behållningen. Kubanen är stolt och bildad med ett sällsynt självförtroende, kubanskan likaså.

Härliga rytmer

Här får man spela musik var som helst och hur högt man vill, det hör liksom bara till. Att höra rytmer är en sak, men att få dem förmedlade i en salsa är en annan. Rytmen är som inbyggd i de kubanska kropparna. Den är nära men ändå långt bort, den är snabb, den är mjuk och den följer minsta signal. Hänger själv inte riktigt med men känner bara för mera.

I Elviras kök

Men salsakursen var tillvalet, det var för spanskan jag åkte dit – till Santiago längst österut. Här är vackert, här är varmt och här finns en och annan reklamskylt. Fast de flesta är från 50-talet, före revolutionen. Coca-Cola lyser med sin frånvaro. I Santiago satt jag i Elviras kök i tre veckor, fyra lektioner om dagen och pluggade grammatik och konverserade. Elvira hade fått utmärkelser, medaljer för sitt jobb på universitetet och för sitt jobb i analfabetiseringskampanjen på 60-talet – stolt. Knapphet råder i landet och det viktiga i spanskböckerna fick jag skriva av för hand. Boken var gulnad och ryggen var lagad, men den var välbehållen. Jag gjorde ett prov den första dagen och samma prov igen den sista. Därmed var det bevisat jag hade förbättrat mig avsevärt. Att jag lyckades förklara för Elvira hur vi byter däck på bilarna på vintern och vad en spark är för någonting är jag lite småstolt över.

Kuba har mycket att ge

För mig var det självklart att bo i en familj. Du är ändå fri att göra som du vill. Här kommer man nära, får prata språket och helt enkelt se hur de har det. Titta på tv, äta hemlagad mat, få tips och hjälp med det mesta. Ärligt talat, man åker inte till Kuba för maten. Men Kuba har så mycket att ge. Jag kan ju inte veta hur andra upplever landet men för mig är Kuba det klart intressantaste och tryggaste landet som jag besökt i Latinamerika. Kuba är annorlunda men känns ändå så lika. Och alla jag mött är stolta över sitt land.

Thorbjörn Johansson,
Skellefteå