Att vid 69 års ålder åka på språkresa till Italien och bo hos familj kändes absolut som en utmaning, men när jag väl hade börjat tänka tanken kunde jag inte släppa den. När man uppnått min ålder kan man inte vänta – det är bara gå på och uppfylla de drömmar man har.

Alltså – 6 maj flög jag till Florens, tog bussen till Siena och knackade på hos mina värdar i den lilla vackra staden. Jag blev hjärtligt mottagen, fick ett fint rum och eget badrum. Där skulle jag bo i 14 dagar med frukostpension.
Skolan låg bara på ca 5 minuters promenadavstånd.

Nästa dag efter en italiensk frukost, som skilde sig lite från min svenska, gick jag med förväntansfulla steg till ”Scuola Leonardo da Vinci” för min första lektion. Jag fick göra ett enkelt test för att jag skulle bli placerad i rätt grupp. Utvärderingen gick snabbt och jag blev som förväntat placerad i nybörjargrupp.
Vår lärare var en ung Sicilianska, mycket duktig som grillade oss hårt och gav oss läxor varje dag.

På eftermiddagarna deltog jag i Dolce Vita 50+ programmet som var mycket ambitiöst. Guidning på italienska till stadens sevärdheter, avsmakning av Chianti-vin och Pecorina-ost samt en kurs i matlagning och en avslutande middag på en av stans bästa restauranger.

Min värdfamilj bjöd också på middag vid tre tillfällen och var över huvud taget mycket angelägna om att jag skulle ha det bra.

Jag är mycket nöjd med vistelsen i Siena och med språkkursen. Jag har lärt mig mer italienska, fått inblick i hur man lever i Italien och fått veta ganska mycket om Sienas intressanta historia. Dessutom lärde jag känna elever från olika håll i världen som liksom jag älskar Italien.

Marianne Malmqvist, 50+ kurs, vår 2018

Jag har läst italienska för ca 20 år sen och bestämt mig för att ta tag i det igen och en googling tog mig till Avista. Eftersom jag hade en semestervecka bestämd och Siena är en stad som jag aldrig varit i, men ville åka till blev valet lätt, att man dessutom den veckan hade något som hette La Dolce Vita 50+ gjorde det extra spännande.

Jag valde att bo inneboende och fick ett rum hemma hos en kvinna som bodde väldigt centralt i Siena, det tog ca 10-15 minuter att gå till skolan som hette Leonardo da Vinci.

Jag är van att bo hemma hos folk när jag reser men detta blev väldigt annorlunda då hon hade ett engagemang i oss ( det var även en kvinna från Portugal som bodde där).

På skolan fick man göra ett skriftligt och ett muntligt test, vilket låter mer allvarligt än var det var och sen blev man inplacerad i en grupp. Undervisningen var varierad och jag kände att den var på rätt nivå. Man fick ett kompendie som användes lite men vi hade även muntliga övningar och tittade på TV och lyssnade på musik mm mm.

La Dolce Vita innebar att det varje dag var en aktivitet, oftast en guidad tur i staden och en kväll var det matlagning, Vår guide/lärare Serena var född och uppvuxen i Siena och var mycket skicklig, vi kom dessutom in på platser som man normalt som turist inte kommer in på. All guidning var på italienska och jag ska erkänna att jag inte förstod allt, men hon förtydligade med gester. Jag tycker att tack vare henne och Carla som jag bodde hos fick en väldigt bra inblick i hur det är att bo i Siena och vill gärna åka tillbaka för att se Palion och läsa mer. Skolan ordnade dessutom lite aktiviteter som man kunde boka in sig på.

Det är lätt att ta sig runt med buss och tåg från Siena men jag valde att inte göra det då jag hade mitt DV program och dessutom lade ner mycket tid på att plugga.

Karin, 55 år, september 2016