Under hösten 2019 fick jag möjligheten att äntligen komma till Japan och börja studera, något jag i över fem års tid hade drömt om. Att det skulle bli fantastisk tvekade jag nog aldrig om men att det skulle överträffa alla mina förväntningar hundra gånger om – det hade jag aldrig kunnat ana.

Dagen då jag anlände till Kyoto, helt på egna ben för första gången i livet kommer aldrig att glömmas och det var med alla möjliga känslor jag hämtade ut mina nycklar till vad som skulle komma att bli det mysigaste sharehouse jag kunnat drömma om. Att hyra boende med Avista/Sakura var otroligt smidigt och inte bara fick jag en fantastisk presentation av Kyoto när jag anlände, de hjälpte mig under hela min vistelse med allt möjligt.

En vecka senare, efter att ha blivit av med jetlag och hunnit bekanta mig aningen med kvarteren var det äntligen dags att sätta igång med studierna i japanska. Över en timme tidigt anlände jag till de nästan tomma lokalerna med hjärtat dunkande. Under den dagen, jag har nog aldrig känt mig mer vilsen eller förvirrad. Den första introduktionen skedde helt på japanska och innan vi bytte till ett engelsktalande rum hann jag få aningen panik eftersom jag trodde jag hamnat i fel språkkurs…Nio månader senare, när jag avslutat min tredje och sista termin, kunde jag dock stolt hålla konversationer med mina lärare när de tackade av mig och jag förstod (det mesta i alla fall) vad som sades vilket var en otrolig jämförelse.

Under första veckan hade jag inte träffat några vänner och efter en hel vecka utlämnad i en ny kultur började jag undra om jag skulle tillbringa mina nio månader alldeles själv. Så fel jag hade. Genast fick vi en fantastisk sammanhållning i klassen, jag fick vänner som jag aldrig haft och varje dag i skolan var otroligt rolig. Givetvis är japanska inte det lättaste att lära sig och jag hade svårare än jag trodde men tack vare fantastiska lärare som skapade ett öppet och roligt klimat kändes det alltid okej och jag såg alltid framemot att få gå till skolan. Eftersom tempot var hårdare än jag förberett mig på tillbringade jag vardagarna med att plugga. Därför kände jag att helgerna var menade till att upptäcka det fantastiska land jag kommit till och varje helg spenderades med nya äventyr, antingen på egen hand men allra oftast med klasskamraterna. Japan har så mycket att upptäcka och uppleva i form av tempel, trädgårdar och karaoke, för att inte tala om all den fantastiska maten som erbjuds till billiga priser.

Tyvärr blev det redan andra terminen förändringar då Covid 19 slog till i världen. I slutet av den terminen fick vi övergå till zoom men efter några veckor hade även det blivit en vana, även om jag så klart saknade att få träffa mina klasskamrater dagligen.

Vi gjorde dock det bästa och personligen led jag inte alltför mycket av det hela då vi, med visa restriktioner, ändå kunde njuta av landet, sakura-säsongen och andra sevärdheter utan några andra turister.

Jag kan inte beskriva hur otrolig denna språkresa varit för mig och jag längtar tillbaka varje dag. Jag har fått vänner för livet, lärt mig så otroligt mycket och hittat ett självförtroende jag aldrig haft tidigare. Jag kan inte rekommendera nog hur mycket jag tycker andra borde göra samma resa eftersom detta äventyr för min del har varit det bästa jag gjort och något som förändrat mitt liv.

Emma, 20 år, språkkurs 2019-2020