Redan på flygplatsen upptäcker vi dem – blåtröjorna. Med tydlig text står det ”Sidmouth International School” på bröstet på några av killarna som fladdrar förbi oss på terminalen, och nog verkar det som om de håller ett vaket öga öppet för att kika efter lite lätt vilsna ungdomar.

Det är ju, när allt kommer omkring, inte så lätt att veta vart man ska ta vägen som helt nyanländ till det gigantiska Heathrow, i synnerhet för den som reser på egen hand för kanske första gången i livet. Men bara efter en liten stund tillsammans med lärarna Charlie och James släpper nervositeten för flertalet av kursdeltagarna, och vi börjar bekanta oss med varandra. Det märks tydligt att man från skolans sida har stor vana vid att ta emot osäkra nykomlingar, men också vid att få dem att känna sig glatt välkomnade.

Gemensam semester – men inte charter den här gången…

Nu reste visserligen vi, en familj från Lund, gemensamt på språkresan och behövde därför inte lida av den där inledande nervositeten på samma sätt, men nog är det många som fortfarande minns hur det kändes en gång? Det är lite tidigt att släppa iväg en tolvåring på egen hand ut i Europa, resonerade vi, så varför inte resa alla tre tillsammans istället? Vi har helt enkelt bara tröttnat på innehållslösa charterresor, den här gången ville vi kombinera nytta med nöje – eller om man så vill uttrycka det, lärande med lata dagar, skola med semester, ansträngning med andhämtning.

På sig själv känner man andra, och jag tror inte att jag har helt fel när jag påstår att just en sådan här typ av resa, kalla den gärna för en lite gammaldags bildningsresa, fyller ett sedan länge uppdämt behov. Åtminstone menar jag att vi under våra tre veckor i England mötte en del föräldrar som bestämt sa sig inte alls längre gilla att driva omkring sysslolösa på en strand eller ligga still vid en hotellpool. Det är mycket roligare att åka bort med ungarna och märka att både de, och mamma och pappa också för den delen, växer till i kunskaper.

Visst, det är dyrt med språkresor för fler personer än en, betydligt dyrare, och som en hel familj kan man inte heller räkna med att en annan värdfamilj mäktar med att ta emot så pass många gäster. Men utbildning betyder onekligen en investering för framtiden, och för övrigt finns hyfsat boende på Bed & Breakfast.

Ett utmärkt val

Efter att under våren 2010 ha googlat bland det ganska magra utbudet, bestämde vi oss för Avista Språkresor, som överraskande nog erbjöd familjespråkkurser i engelska på några ställen. Eftersom vi redan varit i London, verkade den lilla orten Sidmouth på Devons sydkust mera tilltalande som sommarlovplats, och visst hade vi redan från början höga förväntningar. Det visade sig dock vara ett alldeles utmärkt val, omgivningarna här är verkligen lika bedövande vackra som bilderna i broschyrerna antyder. Vi fann rika tillfällen till en spännande rekreation, framför allt ger de oändligt natursköna vandringsstigarna så mycket att upptäcka för den som tycker om utevistelse.

Historien har inte gått obemärkt förbi här heller; kända namn som bland andra Jane Austen, författarinnan till böckerna vilka bildat förlagor till populära romantiska kostymfilmer; sir Artur Conan Doyle (författaren till berättelserna om Sherlock Holmes); Walter Raleigh (upptäcktsresande som tog potatisen och tobaken till Europa) har satt sina oförglömliga avtryck i grannskapet. Drottning Victoria med familj semestrade på 1810-talet i Sidmouth. Dessvärre blev hennes far, hertigen av Kent förkyld under vistelsen och dog på plats, vilket så småningom innebär att hon fick ärva tronen, men det är ju en helt annan historia. Att romarna stortrivdes här för en sisådär tvåtusen år sedan går heller inte att missa. Under en trevlig utflykt till den urgamla staden Bath fick vi tillfälle att bada – just det, det är därför staden heter som den gör – i vatten från samma källa som de forna invaderarna plaskade runt i.

En lyckad resa för hela familjen

Även om själva skolbyggnaderna knappast motsvarade svensk standard, gjorde undervisningen oss – dvs. de två av oss som gick varsin språkkurs – inte besvikna. På förmiddagarna ägnade vi oss åt allvaret i skolan och under eftermiddagarna ingick, för dem som så önskade, ett varierat aktivitetsprogram.

Sammanfattningsvis kan jag säga att resan varit av det slaget att jag nu tryggt kan överväga att skicka min son till Sidmouth International School på egen hand till ett annat år. Våra tre veckor har varit innehållsrika och vi har fått möta många härliga människor både i och utanför skolan. Största svårigheten för vår pojke var att lämna alla goda vänner när det blev dags att åka hem och det var förstås hjärtskärande att se. Annars har jag själv haft stor behållning av kursen och sätter värde på att den bedrivs av ett certifierat institut. Att man får betyg är förstås ett plus, det är bra att kunna visa upp ett sådant både för arbetsgivare och skolfröknar här hemma.

Catharina Nilsson, Lund
Vuxen och juniorkurs i Sidmouth 14 juni t.o.m. 2 juli 2010